En evig kamp
Vi beslutade oss för att Gabriel MÅSTE somna tidigare på kvällarna. Kl 22 är inte okej! Så nu försöker vi ändra på rutinerna för att han ska somna runt 8 tiden. Phuuu, detta blev en kamp. Han var verkligen super trött när kl slog 20:00, perfekt! Tänkte jag och la honom till sängs. Så fort jag la ner honom i sängen så började skriket! Jag vill ju att han ska känna sig trygg så jag stog vid hans sida en stund, klappade honom på benen och rygg, och sjöng lite. Men inget hjälpte. Jag gick ut ur rummet en stund för att samla energi, men till slut skrek han så mycket att han knappt fick luft lät det som. Så jag gick in igen eftersom jag blev orolig för honom! Då står han upp i sängen och håller händerna på träspjälarna och gråter krokodiltårar! Lilla plutten, jag tog upp honom och han kramade mig så hårt runt halsen, precis som att han ville säga "LÄMNA MIG ALDRIG MAMMA!" åh, det gjorde så ont i hjärtat!!! Han fick sitta i min famn en stund så han kunde bli lugn och trygg. Och efter 10 min la jag ner honom igen, då somnade han på stört! Så ca en timme tog det för mig att få honom till sömns. När ska han känna mig trygg med att sova? Efter hysteri varje kväll i snart 11 månader, borde det fan vända snart? JAG HAR PROVAT ALLT.....
Kommentarer
Trackback