Det är en evig väntan! Sitter här, har precis måffat i mig den största jävla mackan ever!! Och jag fick inte i mig hela men det var nära! Och tro mig, den va jävligt stor! Jaha, tankarna då? Vad tänker jag? Inte så mycket, allt bara snurrar! Är orolig, när vaknar du? Gick det bra? Hur mår du? Hur ser du ut? Är du svag och försvarslös? Är du blek? Hur ligger håret? Kommer vi gråta?....... Okej, jag tänker ganska mycket! Vill ha nån här, som håller mig i handen och säger att allt blir bra! Vill att någon finns här för mig så att jag kan vara stark och finnas för dig! Och, vad händer sen? Hur kommer du må? Hur kommer du vara? Kommer det komma tillbaka? ....... Juste, nu kommer Mysan 14 år igen, det är vid såna här tillfällen/situationer som man verkligen vet vilka man har kär. Som håller mig kär! Det är dags att rensa. Vad ska jag med er/dig till? Vi sätter stopp nu, egotrippade människor har jag varken tid eller lust med. Vi har inget att ge varandra. Och snälla hör inte av er efter att ni läst detta, det blir bara oäkta. Inte från hjärtat liksom, och då kan det lika gärna kvitta........ Snälla kan klockan gå fortare!! Vill inte vänta längre!